Det var kanske tio år sedan nu som jag började skicka ut streamingtips. Då var det efter förslag från en kollega och det var inte många mottagare där i början. Det fanns inte heller så många streamingtjänster att tala om utan standard var Netflix, HBO Nordic (som det hette då) och Viaplay. Kanske att jag tipsade lite om något på SVT också. Upplägget var enkelt och hanterbart; tre tjänster, tre filmer, kortare beskrivningar av varje film, kanske tio mottagare. Jag brukade sätta mig med min iPad på lunchrasten i korridoren för att fila ihop det och det blev en riktigt trivsam fredagsritual.
Det här var också när det kändes som att saker rörde sig någorlunda framåt och det stora techbolagen inte riktigt hade visat sina fulaste sidor. Tvärtom kändes det ju som att Silicon Valley stod för framåtanda och en progressivt liberal utveckling. Med streamingtjänsterna kunde jag med ett klick få tag i filmer som jag annars knappt kunde fånga på Cinemateket i Stockholm. Istället för att vänta på att Stockholms Skivbörs skulle få in Pet Sounds så hade jag den skivan och tusentals fler på Spotify. Och så vidare.
Att tilltron till techbolagens välvilja var en, milt sagt, naiv inställning återkommer jag till lite senare. Innan det blev helt uppenbart började nämligen de kulturella, ekonomiska och tekniska baksidorna med streamingtjänsterna göra sig kraftigt påminda. Ganska snart hade vi nämligen en uppsjö av tjänster att navigera bland – utöver de tidigare nämnda tre så fick vi Apple TV+, Disney+, SkyShowtime och Prime Video. Minst sju tjänster alltså och eftersom det alltid fanns något nytt och bra på alla så kunde det bli väldigt dyrt att hålla sig ajour. Det blev också en ansenlig utmaning att skriva ihop tipsen nu, eftersom många läsare sällan abonnerade på just de tjänster där tipsen fanns. Kanske var det ett bidragande skäl till att tipsen gradvis gick från veckovisa till att skickas ut varannan vecka eller till slut bara någon gång i månaden i bästa fall. Det bidrog alldeles säkert också till känslan att vi alla kollade på olika saker. Bara ett fåtal serier och filmer var något ”alla” såg, så där försvann även en viss känsla av samhörighet.
Med det enorma utbudet skedde också det oundvikliga att värdet hos varje produktion späddes ut och riktigt bra produktioner kunde drunkna i mängden av all dynga som också släpptes i rasande takt. Speciellt på Netflix, där en säsong kunde avverkas på en helg, kunde även det bästa glömmas på ett par dagar.
Men som sagt så var det inte bara det splittrade bombardemanget av tjänster och det som beskrivs med det förhatliga begreppet ”content” som gjorde det trist med streaming och techbranschen i stort. Techbolagen själva började nämligen framstå i allt sämre dager. Amazons ägare, den livs levande Bondskurken Jeff Bezos, körde ett konstant hårt race att motverka facklig organisering på arbetsplatserna. Facebook ertappades med att ha släppt miljontals användares data till Cambridge Analytica. Spotify, lett av grundaren och ”den där första skurken i Bondfilmen som inte är storskurken” Daniel Ek, tog rygg på Amazon och motarbetade aktivt kollektivavtal. Disney och Warner valde att skrota ett flertal serier och filmer utan att visa dem, ett rätt ordentligt långfinger åt folk som arbetat hårt för att skapa dem. Det blev visst mer ekonomiskt fördelaktigt så helt enkelt.
Allt ovan hände innan en viss orangesprayad narcissistisk sociopat blev omvald i landet vars namn blir mer och mer ironiskt för varje dag. Därefter började hart när varje techmogul krypa inför den nyvalda administrationen till den grad att Grima Wormtongue i Sagan om Ringen framstår som en Che Guevara i jämförelse. Det är möjligen logiskt utifrån ett vinstdrivande perspektiv men samtidigt så cyniskt och ryggradslöst att jag verkligen mådde illa när jag såg tjänsternas appikoner på tv:n.
Så, efter denna textvägg lär det stå klart varför jag inte har lust att sätta ihop några filmtips längre. Men till de som under åren läst och uppskattat tipsen vill jag rikta ett djupt och uppriktigt tack. Det värmde något enormt att höra att jag underlättade vardagen för många och riktigt kul var det att tipsa om lite mer förbisedda verk som folk verkligen gillade.
Jag kommer fortsätta blogga lite sporadiskt på den här sidan, så jag lägger inte ner verksamheten helt. Men trots att det var längesedan nu som jag skickade ut ett tips är det inte utan en begynnande klump i halsen som jag gör det här definitiva avslutet. Så återigen, tack alla och hoppas vi hörs på andra sätt i framtiden. Fridens!
